Så var det dags att dra iväg på lite utställningar.  Vi packade husbilen och stack iväg till Boråsutställningen. Oscar fick jättefin kritik, men blev slagen av en äldre championhund, Oscar är trots allt bara 10 mån. Vi var nöjda.

   Nu var det dags att styra mot Paris. Vi åkte efter utställningen och stannade till för lite sömn, vi letade efter en ställplats vid Malmö/Limhamn, vi trodde vi hittat en, när vi såg 4-5 stycken husbilar stod på en stor parkering. Klockan var nu vid 23.00, och vi var trötta, så vi stannade bredvid dem. Det var mörkt ute, och när vi vaknade, så vaknade vi utanför ”världens hus ”, det såg inte ut för att vara vem som helst som bodde där, när Mats kom på, men bor inte Zlatan här i Limhamn ??
 
Efter lite forskande, så fick vi reda på att det var hans hus. Där ser man vad man kan få med talang.

Vidare mot Köpenhamn, där hade det blivit översvämning efter oväder,
så motorvägen var avstängd. Vi stod i kö i 2,5 mil, tog mer än 2 tim
att komma igenom Köpenhamn.

 
   När vi kommit till Bremen stannade vi och sov på en ställplats som var helt OK. Vi stannade till och handlade vid Lidl på vägen. Varför är Tyskland kanske det enda landet i världen som inte tar VISA eller Master Card på vissa ställen? Som tur var hade vi lite euro… nu börjas det. …   Tyskar som inte heller vill prata engelska, och är allmänt otrevliga.
Allt rullar vidare, mycket vägarbeten och köer, men som tur var hade vi gått om
tid. Nästa stopp blev vid xxxxx på en liten camping, som var ganska OK.
Vi hittade den via GPS.  Det var inteskyltat någon gång om campingplatser genom Tyskland.

Dagen efter når vi Paris, och hittar också enligt GPS en liten campingplats 1,5 mil från utställningsområdet.

På kvällen när jag gått och lagt mig, och Mats var iväg och diskade (det är
bara karlar i disken på campingplatser). Helt plötsligt hör jag ett kvinnoskrik,
jag har aldrig hört något liknande skrik,     det lät RIKTIGT allvarligt! Gud va
har hänt! Jag trodde någon hade en kniv i sig… så lät det, det var jätteotäckt.
Folk börja springa omkring och det blev stökigt kring vår husbil och en skåpbil
som stod på platsen bredvid oss. Mats kom tillbaka och berättade att det var
någon som hade smygfilmat damer inne i duschen. Det samlades massa människor
kring skåpbilen och vi förstod att den skyldige fanns där inne, det blev lite
otäck stämning, det var många som” ville ha tag på honom”. Helt plötsligt
öppnar han dörren och kommer ut, och det blev massa snack som vi inte förstod,
men helt plötsligt blev det som vi trodde, han åkte på en rak höger… tack och
lov stoppade en tjej att det blev mer, det kunde slutat mycket illa annars.
Efter ganska kort tid kom polisen, och dom prata lite med killen, sen bojjade polisen honom, och tog med honom.

Innan på förkvällen så hade han sin bil öppen, så såg vi när vi gick förbi med hundarna, att han hade massa inspelningsutrustning där inne, med datorer, kablar och dyl. Jag skojade med Mats och sa, vad håller den där på med för skumma grejor?

På förmiddagen dagen efter åker vi till vår campingplats på utställningsområdet, som vi betalat 3 500 kr för, för 4 dagar! Vi åker till den ingången som står angivet på papperet vi fått hem via mail innan. Det var ett par bilar innan oss, men grindarna var låsta, och ingen hänvisning fanns, (om det inte skulle vara där).
Vi stod mycket olämpligt, och nu började det fyllas på bilar, det gick inte stå
någon annan stans, så nu stod det bilar och husvagnar på påfarten från
motorvägen. Vi såg funktionärer gå förbi innanför grindarna och skratta åt oss,
ingen kunde informera oss om att vi stod fel, och vart vi skulle ta vägen.

 Efter 1,5-2 tim börjar det bli mycket irriterat i vårat ”gäng”, vi var en hel del svenskar nu som också höll i ihop med alla andra. Efter mycket om och men, fick en i gänget reda på hur vi kunde åka runt området och komma in från ett annat håll, för vi såg taken på andra campingfordon inne på området en bit bort. Alla satte sig i bilarna och åkte i en karavan till andra sidan. Där stod en funktionär och stoppade oss,  snackade på franska, engelska nej, och blev jätteirreterad och dum, och sa åt oss att vi var tvungna att ha en parkeringsbiljett i rutan, jaha sa vi, och var f…n  får man tag i en sådan ????

    
Han slängde med armen lite nonchalant åt ett håll, som vi antog betydde att vi skulle gå åt.
Nu var vi riktigt irriterade. Vi började vandra mot byggnader, som vi antog var
hallarna, det var jättelångt dit, och i en av hallarna hittade vi till en
informationsdisk. Där det var svart med folk som köade. Nu var jag arg. Jag fick
tag på en tjej och dom andra i gänget stod snällt i kön. Jag fick ur mig en
del, angående denna parkeringsbiljett som ingen visste något om… hon stack in i
ett rum och kom ut med ett snyggt adresserat kuvert med ett brev och en stor
parkeringsbiljett i, som jag förstod skulle skickats hem till oss innan, så vi
hade haft den med oss när vi kom.!!! Det andra gänget som stod i kön fick nu
reda på att, dom kunde hämta biljetten efter kl 15.00 Då blev jag galen, och
visade att jag minsann fått ut min biljett, och då frågade tjejen vad jag
gjorde för att få ut den ,  jaa, jag gick till rätt tjej,  sa jag förbannat och att
nu fick hon fixa till deras biljetter också. Hon blev också förbannad och
samlade in alla andras papper blixtsnabbt och försvann in bakom en vägg . Efter
någon minut kom hon ut med parkeringsbiljetter till de andra också, så det var
nog inte så svårt… Frågan är, varför har de inte skickats hem, när ändå
kuverten var adresserade till var och en.

Jaha, nu körde vi in på parkeringsplatsen där vi skulle stå. Vi riggade upp och kom i ordning.

Innan vi åkte hemifrån hade vi fått en papplapp hem, med hundens namn, ingen information om hur eller var man skulle få nummerlapp, då
skulle man tydligen gå till en annan informationsdisk och hämta den, så vi gick
dit och stod i kö, för där var massor med folk som inte hade fått NÅGRA papper
hem alls, på sina anmälda hundar. Väl framme, fick vi reda på att man skulle
hämta nummerlappen i ringen innan bedömningen. Ni kan ju tänka er hur det såg
ut i ringen mellan raserna, när alla skulle hämta nummerlappar och diplom hos
ringsekreteraren, och domaren samtidigt skulle bedöma. Domarna var ganska
uppgivna, det syntes tydligt på all oordning, man hade ingen ordning på
någonting, skyltarna fick domare ibland annat vår ring ställa ut, även skyltar
med CACIB och CERT för det hade ingen koll på. Man till och med utsåg BIR, utan
att bedömningen var klar … folk var galna, man visste ju inte ens hur det hade
gått för en själv. Helt otroligt. När vi kom till podengoringen så var det en
snurrig dam där, det var en del raser innan oss. Jag sa till på morgonen, att de
skulle fixa ett bord till vår lilla ras. 
Javisst, sa hon. Jag misstänkte att det här aldrig kan fungera………vad
hände, fanns det något bord ? Neeej då. Men ni kan få låna mitt nyinköpta
trimbord, sa jag, och visade klart och tydligt vad jag tyckte. Domaren tittade
på mig med en grimas som jag kunde tyda, att han inte var så nöjd heller.

Innan vi åkte fick vi ett brev om att vi skulle beställa tid för veterinär och ge avmaskningsmedel. Vi var tvungen att beställa tid. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kan väl aldrig fungera med alla utställare.
Fungerade det? Neeej då. Vi frågade hur det fungerade när vi såg kön till den
enda veterinären som fanns, det var bara att ställa sig i kön. Jag frågade
varför man skulle beställa tid ? Då svarar man som en fransman gör, fäller ut
med armarna och lyfter lite på axlarna och ser ut som man inte förstod någonting.
Vi ställde oss i kön tillsamman med andra uppgiva svenskar.

Inga funktionärer pratade engelska, en funktionär som pratade jättebra engelska stod och dirigerade dom inhemska varubilarna som levererade varor.

Tjejerna i receptionen pratade engelska, problemet var bara att dom inte visste något om dom frågor man hade.

Miljön vi levde i var fruktansvärd i fyra dagar, det var så mycket hundbajs överallt, att hundarna inte heller tyckte det var trevligt, man fick hoppa och zickzacka runt alla STORA högar, helt otroligt, ni kan tänka er stanken, även inomhus, det var ingen som plockade upp !!! Vare sig hundägare eller funktionärer. PÅ hela vårat campingområde fanns det ingenstans att slänga
soppor, bidrog lite till stanken också kan jag säga, det kom några lådor efter
2 dgr.

När vi ställde Oscar på världsutställningen så hade vi uppvisningar i ringarna brevid, det var så hög volym att vi inte kunde prata med varandra, en fåraherde som hade uppvisning med sina underbara vallhundar, helt otroligt uppträdande, superbra, vallning av får, ankor, gäss.

 

Men det var lite jobbigt under bedömningen, djuren sprang till och med i våra
utställningsringar, det var ju inte riktigt alla hundar som uppskattade
detta….Oscar var väldigt låg, han gillade inte denna kaotiska och högljuda
miljön.  Han var inte rädd, men man såg att han inte gillade detta. Det var även uppträdande av polis och militär, med mycket oväsen.

Vi kommer aldrig mer åka till Frankrike, det kan jag lova.
Det är otroligt jobbigt att vara i ett land där man inte kan kommunicera, man
blir ju helt ställd, mycket frustrerande. Jag har inte tålamod med detta,  
jag ska nog vara i Sverige.

Gud vad jag uppskattar Sverige !!! Vi har det sååå bra.  Efter denna erfarenhet så inser jag att vi superbra på att fixa hundutställningar och hålla god service, och vara trevliga och hjälpsamma mot varandra !  Vi har rent och snyggt, och fina campingplatser.

Hemkommen från Tvååker där man verkligen kan fixa hundutställning, dom är helt suveräna !!! Så trevliga och hjälpsamma funktionärer, och bra ordnad utställning.

Det ska börjas i tid...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var Oscar och debuterade i Lidköping. BIR valp eftersom det bara var han. Han fick jättefin kritik av domaren som var Marie Bailey, IRLAND. I BIS valp blev det ingen placering, men han skötte sig jättebra, det är det som är det viktigaste. BISet...

...var vi KVM hallen i Köping på en liten träningsutställning med Oscar. En väldigt konstig hall måste jag säga, vet inte var det var för byggnad, någon gammal industrilokal typ. Men men nu har han varit med om det också...   Oscar skötte sig utm...

....mummi, lillhönan, snuppi, lillfjolla, snuppegumm, fialutta. Ja, kärt barn har många namn, Kizzy hette du om vi fick höja rösten. När vi fick använda "basenjirösten". Tack för att vi fick bo hos dig i så många år, och att du var en underbar sängvä...

Jisses ! var det någon som sa att basenji är envisa? Den här lilla Podengokillen Oscar är inte nådigt envis, fast han är ganska kul. Det finns liksom inget mellanläge, antingen är det så uppskruvat att han inte vet vilket ben han ska stå på, eller oc...

Välkommen hem till Sverige, Oscar ! Oscar är en Podengo portuguese/cerdoso/pequeno (betyder strävhår/liten). Oscar kommer från Plushcourts Kennel i England, som också har uppfödning av borderterrier. Oscar heter Plushcourt Maestro.    Vi har tit...